Lingvistbloggen om konstgjorda språk

by Björn Axén

Min vän Susanne Vejdemo skriver på lingvistbloggen om konstgjorda språk. Hon skriver om “språkkonst, konstspråk och hemliga laster”. Jag ombads skriva en kommentar. Tyvärr inträffade något fel så jag publicerar kommentaren här:

Konstruerade språk är mycket fascinerande och jag tycker nog att fenomenet platsar inom konsten. Konstruerade språk kan ju även ha mer pragmatiska syften men de tenderar att bli torra och tråkiga och har svårt att konkurrera med naturliga språk. Tolkien menade t.ex. att problemet med esperanto är att språket saknar kultur. Jag tror verkligen att det ligger mycket i det. Bara det faktum att mer komplicerade språk som Tolkiens egna men även t.ex. klingon intresserar folk utan att de fyller något kommunikationsbehov tyder på det. Den som verkligen vill kommunicera med andra lär sig idag engelska. Annars lär man sig språk för att ta del av en kultur. Och just hur kultur och språk hänger samman är grundläggande i fråga om konstgjorda språk för mig. Jag började skapa konstgjorda språk när jag skulle skapa kulturer till rollspel. Jag kom alltså till konstspråkens värld från andra hållet än Tolkien. Han fann att hans språk behövde en kultur –  jag fann att mina kulturer behövde språk.

Själv har jag skapat en rad olika språk men de flesta har bara varit små embryon. De enda skapelser som faktiskt blivit något ordentligt av har byggt på Tolkiens språkverk. Precis som han utgick från verkliga språk har jag utgått från hans idéer. Förutom de allra första språken så var det stora språk som jag skapade ett alvspråk som jag kalla de zanaquen som byggde på Tolkiens i inlägget nämnda sindarin och quenya. Jag kände då inte till skillnaden mellan dessa språk. Den grammatiska grunden tog jag dock från lajvssvartiska (1). Ett konstgjort språk som används på levande rollspel (lajv) av sk. svartblod eller orker. Svartiskan lärde jag mig att tala (på en grundläggande nivå) och har följt med mig sen dess. Senare kom jag att utveckla zanaquen vidare till ett språk jag kallade ikweste som var en uttalad variant av quenya. Skillnaden mellan quenya och ikweste skulle jag säga är som skillnaderna mellan svenska och tyska.

Men det språk som jag är mest stolt över antagligen lagt ner mest tid på är det som jag kallar zhâburi som är mitt försök att skapa Mordors svarta språk. Ett språk som Tolkien endast skissade fram en grund för. Jag utgick från en mening och en del spridda ord samt en analys som menade att språket antagligen byggde på hurritiska.Jag kunde även använda en hel del ord en del av grammatiken som finns i lajvsvartiskan som också inspirerats av Tolkiens språk för Mordor.

Den enda meningen jag utgick ifrån var den här: Ash nazg durbatulûk, ash nazg gimbatul, ash nazg thrakatulûk agh burzum-ishi krimpatul. Meningen är en del av ringverser i Sagan om Ringen och lyder på engelska “One ring to rule them all, one ring to find them, one ring bring them all and in the darkness bind them”

Hela versen lyder:

Three Rings for the Elven-kings under the sky,

Seven for the Dwarf-lords in their halls of stone,

Nine for Mortal Men doomed to die,

One for the Dark Lord on his dark throne

In the Land of Mordor where the Shadows lie.

One Ring to rule them all, One Ring to find them,

One Ring to bring them all, and in the darkness bind them,

In the Land of Mordor where the Shadows lie

I min version av det svarta språket lyder versen:

Nam Nazg push Kâlishi Gothûr Golugûb

Udu hâdbulish gûrûb Gazatgothûr

Krith fundâkal mautasht Gothûr Tarkûb

Ash Burz Sûlbulishi Burz Gothûr

Ghid Hîthi lizhut Dûgishi Burzumûb

Ash Nazg Durbatulûk, Ash Nazg Gimbatul,

Ash Nazg Thrakatulûk agh Burzumishi Krimpatul

Ghid Hîthi lizhut Dûgishi Burzumûb

Jag har lagt upp det jag skrivit om språket på en hemsida [den här sidan] som jag länkat till. Där finns en del beskrivningar om vad jag tänkt, grammatik, ordlistor, kultur och skriftsystem (som är en förvriden variant av tengwar som inspirerats av kilskrift.)

Länk till lingvistbloggens inlägg:

http://lingvistbloggen.ling.su.se/?p=2698