Några tankar om ‘är’ och andra filosof-lingvistiska spörsmål

by Björn Axén

I våras arbetade jag lite på med begreppet ‘är’ på språket och gjorde en lista på uttryck som jag utvecklade ur lajvsvartiskans ‘ti’ som syftar på samma begrepp som svenskans ‘är’. Ur ’ti’ drog jag stammen ‘t’ som jag utvecklade till en rad nya termer som jag logisk härledde en del begrepp vilket delar upp vårt begrepp om ‘är’. Jag utgick också från en beskrivning av olika betydelser av ‘är’. Avsikten är att zhaburi ska vara ett filosofiskt språk. (språkets avsikt är ngt som är intressant att diskutera. I grunden ska det ju vara ett maktens förslavande språk. Men jag funderar på om språket ska ha olika nivåer. Det är ju ngt vi även har i naturliga språk.)

Följande skrev jag i beskrivningen av språket (IV):

“Eftersom de beskrivande orden i svartiskan är verb behövs inte heller hjälpverbet ”att vara”. Om man vill säga att orken är stor säger man helt enkelt ”ash uruki shum”. Vill man säga att någon eller något var på ett visst sätt som används helt enkelt tempusmarkörerna: ”ash uruki shuman” (orken var större) eller ”ash uruki shumaz” (orken kommer att bli större). Vill man utrycka att något är på ett visst sätt i allmänhet används de generiska postfixen (§2.2.1) ”uruk-hai ushurz” (orker är i allmänhet stridbara) eller ”molgkhai muzg” (träd är i allmänhet höga). På detta sätt beskrivs substantivs kvalitet med ett deskriptivt verb. Om man däremot vill påvisa existens eller varande som i indo-europeiska språk uttrycks med ”att vara” eller ”är” i presens som ”jag är” används ordet ”gimbâsh” som ordagrant betyder ”funnen” och kan böjas i preteritum, gimbnâsh ”var funnen” eller med final status gimbnâshisht ”var funnen/fanns”, eller gimbzâsh ”kommer att vara funnet”. Decartes devis cogito sum (jag tänker, alltså finns jag) blir således på det svarta språket ”kâ zhargâsh, kâ gimbâsh” (om om tänkande, så existerande/funnen).”

Men åter till min ordbildning. Följande ord arbetade jag med i våras (mitt senaste skov då jag uppenbarligen glömt bort det där med gimbâsh):

var “tun” – att vara, preteritum, som existens ‘jag är i rummet’
är “ti” att vara, presens som existens ‘jag är i rummet’. (det här uttrycket “ti” skulle man alltså kunna använda som en preposition istället för lokativ. jag är mkt osäker på det ordet nu när jag tittar på det)

existens “tûm” t+um
att skapa “ta-” sträcket markerar att en verbändelse ska läggas till
varelse “tâtar”
att vara som i identitet (ingen term) ex. “jag är en röd en”
att vara som predicering/beskrivning (ingen term) ex. “bordet är rött”

Några filosofiska termer

filosofi “zhârgur” – ur “zharg” (tanke)
logik “zhabum” ur “zhab” ur stam “zhab” (tunga) jmg grekiska logos
förståelse “zurbum” ur “zhurb-” (förstå)

Angående ’zhârgur” (filosofi). Det verkar konstigt att låna in det från alviska eller valarin. Zhargum är ju typ tanke eller tänkande eller kanske om man vill funderande/funderingar. Vi skulle ju kunna koppla tänkande till planering (förslag av Jonatan Gedda). Att planera är då samma ord som att tänka. Då styr man tänkande till ett mål och målet är allt uppgjort på högre ort. Zhargum är då alltså snarast den svartiska termen för filosofi men som snarast betyder “planera” och vill man säga ‘filosofi’ i vår mening så får man säga typ “fri planering” eller “planering utan mål”: ’nârgimbal zhargûm’ kanske?

Advertisements