II. Metafysik

Frihet & dominans
I Tolkiens fiktion kan grunden till ondskan sägas vara avunden. Ett tydligt exempel är Melkors avund gentemot sina syskon vilket leder till hans oundvikliga fall. Avund är i mångt och mycket motsatsen till kärlek och tar sig uttryck i hat och avsky. Liksom kärlekens uttryck är förståelse och frihet är avundens uttryck trångsynthet, antipati, behärskande och en oförmåga att förlåta. Ondskan är alltså hos Tolkien likställd med viljan att dominera tillsammans med oförmågan till förlåtelse. Viljan att kontrollera står i tydlig kontrast till friheten och att man inte ska hindra andras utveckling. Detta tydliggörs i Härskarringen med att det är ”de fria folken” som står mot Mordors vilja att dominera hela världen.

Frågan är då vad denna vilja till att dominera faktiskt betyder. Tolkien skriver även att magi är en del av ondskan. Dock är termen ’magi’ enligt Tolkien dubbeltydig och exempelvis i Quenyan skiljer man mellan god och dålig magi. Ordet ’felu’ står för “dålig magi”, medan ”god magi” är kopplad till olika termer för kunskap. I brev 131 kopplar Tolkien explicit samman magi med Maskinen och teknik vilket står i kontrast till konsten. Detta är alltså samma uppdelning som mellan konst och teknik i den västerländska idétraditionen. I vår kultur är detta en relativt ny uppdelning som uppkom under 1800-talet då det latinska ordet ’ars’ (konst) ␣ck stå för något friare och mer intuitivt medan det grekiska ordet ’tekne’ kopplades till det praktiska genom termen ’teknik’. Det ska påpekas att skillnaden mellan dessa två begrepp inte är helt klar äns för Tolkien.*

—–
*Se exempelvis brev 155 där Tolkien diskuterar skillnaderna mellan olika magi – magia och  goeteia. Tolkien beskriver här explicit hur både magi som har direkt inverkan på världen (magia) och magi som endast påverkar sinnen (goeteia) används av både de onda och de goda. Skillnaden är syftet. Den onda handlingen syftar till att kontrollera den fria viljan vilket aldrig kan vara den goda handlingens syfte.

Sub-creation
Eru, Ilúvatar (Den ende) skapare av Ea (Världsaltet), skapade även Ainur (hans tankes barn). Ainur, I sin tur, skapade Arda genom sin musik. Bland Ainur fanns Melkor, sedemera Morgoth, mäktigast av dem alla. Eru skapade även alverna och människorna och han är den ende med förmågan att ge liv, vilket Melkor avundades.

“…alla de bland quendi som råkade i Melkors våld, innan Utumno raserades, sattes i fängelse där och långsamt men säkert med grymhetens konster förleddes och förslavades under Melkor; och det var så Melkor avlade orkernas vidriga släkte i hån och avund gentemot alverna, vilka bittraste fiender dessa blev. Ty orkerna ägde liv och fortplantningsförmåga, de som Ilúvatars barn; och alltsedan sitt uppror i Ainulindale före  Begynnelsen kunde Melkor inte skapa något som ägde eget liv eller något som liknade liv; så säger de vise. Och djupt i sina mörka hjärtan avskydde orkerna den herre de tjänade av fruktan, han som allenast skapat deras elände. Detta var kanske Melkors allra ondaste dåd och det som Ilúvatar avskydde mest.” (Silmarillion, Om alvernas ankomst och Melkors fångenskap)

Man kan säga att Tolkien gör skillnad på ”magi/ konst” och ”teknik/svartkonst”. Det betyder dock inte att det endast är ondskan som ägnar sig åt teknik. Exempel är trollkarlarna (som Gandalfs fyrverkerier), dvärgarna med sina manicker (exempelvis de leksaker som Bilbo ger bort vid sitt avskedskalas), och alvernas maktringar. Tolkien kallar detta ”sub-creation” vilket är ett skapande inom Erus Skapelse. Quenyans ’istar’ (trollkarl) betyder “kunskapare” (’ista’ betyder just “kunskap”). Både konsten och tekniken har i Ea, världsalltet, alltså sin grund i kunskap, som därmed inte kan vara ond i sig. Den blir ond eller god beroende på hur den brukas. Ifall den används i syfte att dominera andra är det ondska. Kunskapen använd för andra ändamål, som konst eller anti-dominans eller i försvarandet, av friheten är gott/icke-ondska. En bra illustration av hur sub-creation kan vara antingen god eller ond är å ena sidan Melkors förvridande av alver till orker (med syftet att skapa slavvarelser som han kunde härska över), och å andra sidan Aule som skapade dvärgarna (för att han ville dela sin kärlek till bergarter och smideskonsten). (Se brev 212 för en utläggning om detta av Tolkien.)

För de dödliga människorna verkar magi ha en dubbel natur – ond eller god beroende på vad man väljer. Alverna förefaller sakna förmågan att direkt välja ondska. De kan visserligen falla (se till exempel besattheten av Silmarillerna och Noldors uppror mot Valar) men det handlar aldrig primärt om att dominera även om konsekvenserna kan innebära dominans eller förstörelse. Alverna hemfaller inte åt ondskan förrän de förvridits av Melkor till orker och i praktiken blivit en helt annan sorts varelser. Om orkerna, och övriga mörkrets kreatur, är alvernas motsats så kan man föreställa sig att de är oförmögna att förstå hur man inte kan vara ond och vilja dominera sin omgivning. Denna tolkning stämmer väl överens med det Gandalf säger om att Sauron inte kan förstå att man skulle vilja förstöra Ringen.

Maskinen kontra trädgården
I Tolkiens verk manifesteras ondskan alltså genom Maskinen – de sämsta sidorna av människans civilisation, särskilt i den moderna staten. Maskinen är centraliserad makt över allt levande med sociala verktyg som byråkrati och massproduktion. Individen förloras i kollektivet och kollektivet existerar endast för makten som samlas under en ledare. Vad Maskinen innebär blir tydligt då man ställer den vid dess motsats som kan kallas ”växande”. Det är ingen slump att Sam med sin trädgård lyfts fram eller att alverna så ofta lever i skogar. Det är intressant att det just är alverna i Eregion, som stod dvärgarna av Khazad-dûm nära och levde vid bergen, var de som smidde maktens ringar.

Skillnaden mellan en maskin och något som växer fram är att maskinen från början är uttänkt av ett sinne som bestämt maskinens syfte utifrån en viss funktion, medan det växande endast kan vägledas utan att man kan bestämma över dess syfte. Det växande har ett eget syfte i sig självt, vilket skiljer det från den konstruerade maskinen vars syfte alltid är underordnat dess skapares vilja. Det är när man tar kontroll över något och styr dess utveckling som handlingen övergår i ondska. Detta illustreras tydligt i kontrasten mellan de två trollkarlarna Gandalf och Saruman. I all sin vishet och kunskap försöker Gandalf aldrig tvinga eller lura någon att handla på ett visst sätt. Gandalf kommer med råd som får exempelvis Frodo att växa genom sina egna val. Saruman å sin sida blir ond då han anser att hans stora kunskaper och förmågor ger honom rätt att styra de mindre vetande.

Han har då gått över till att dominera istället för att vägleda. När så sker övergår hans magi också till massproduktion och Maskinen.

Valet & fallet
Genom Tolkiens verk löper en röd tråd, kantad av återkommande händelser och livsöden, som återspeglar detta att den som böjer sig inför begäret att dominera är dömd att falla. Frestelsen är stor även för alverna. Inte bara i Noldors fall när de söker återta Silmarillerna utan även då Frodo vill ge ringen åt Galadriel. Hon vacklar för en stund

i sin övertygelse men behärskar sig i tid. Gandalf, såväl som Galadriel, både önskar och fruktar ringens makt. Människorna är dock lättare att korrumpera vilket Boromir gör tydligt då han knappt hinner reflektera över sitt misstag innan han faller för orkernas pilar. Genomgående handlar Tolkiens verk om individens fria val att handla och göra det moraliskt rätta, vilket inte måste vara detsamma som det rätta valet för det bästa utfallet. Ett exempel på detta är hur Gandalf orar sig så att brödraskapet kan undkomma balrogen trots att han vet att han är den enda som kan stå emot Sauron. Ett rationellt val (förstått som nyttomaximering) utifrån den kunskap Gandalf hade vid det givna tillfället skulle säga att han borde offra de andra i sällskapet och inte sig själv. (Se brev 156 där Tolkien diskuterar detta.)

Ondska är alltså ett aktivt val av det fria subjektet att försöka styra andra. Frågan är dock vad som får en att begå onda handlingar. Känslor som hat, rädsla och skuld, men även mindervärdeskomplex och avund, leder till maktbegär och kontrollbehov, vilket i sin tur är en form av ondska som dominans.