V. Språkets delar

Kort om språkets grammatik i allmänhet
För kunna tillägna sig detta behövs en grundläggande förståelse av allmän grammatik. Grammatik är ett sätt att dela in språket i olika kategorier. I varje kategori samsas de delar av språket som följer ungefär samma regler. Grammatiken hjälper oss att förstå logiken i språket och gör det enklare att prata om det. Svartiskan som den presenteras här är uppdelad i nio delar: (1) fonologi, (2) substantiv, (3) pronomen, (4) verb, (5) deskriptiva verb, (6) olika satser, (7) räkneord, (8) ordbildning, och (9) meningsbyggnad. Det är viktigt att hålla isär dessa begrepp eftersom de alla följer olika regler och har olika funktion i språket. Särskilt viktigt är det att hålla isär de olika ordklasserna substantiv och verb. Substantiven kan sägas syfta på saker medan verb syftar på handlingar och de två typerna av ord har en uppsättning skilda affix som ändrar deras mening. Det betyder att ändelser för substantiv aldrig läggs på verb och vice versa. I de fall detta sker byter ordet ordklass. Exempelvis till substantivet ”vra” (fot) kan olika substantivaffix läggas till exempel genitivändelsen -^b ger ”vrâb” (fots/av en fot) till vilken ytterligare substantivaffix kan läggas som besetämd form ”vrâbi” (av foten/fotens). Om en verbändelse läggs till substantivet så har vi istället ett verb som följer andra regler. Ändelsen ’-ut’ (transitiv infinitiv/presens) ger ur substantivet ”vra” > ”vraut” (att gå). Till detta ord kan vi till exempel lägga verbaffix som exempelvis ’-il’ > ”vrautil” (att börja gå), men vi kan inte lägga till en substantivändelse som *vrautûb (verb med genitivändles) eller *vrâbut (substantiv med gentivändelse och verbändelse).

1. Fonologi
Här beskrivs det svarta språkets ljudlära, vilka ljudvärden som finns – vokaler, konsonanter och vilka kombinationer av dessa som språket tillåter, samt betoningsregler.

2. Substantiv
Här beskrivs hur det svarta språket hanterar substantiv vilket skiljer sig en hel del från svenska. Det mest främmande är att språket inte markerar numerus genom att böja ord, samt att språket markerar subjekt och objekt utifrån ergativa principer.

3. Pronomen
Det svarta språkets pronomen skiljer sig från på flera sätt. Förutom att i grunden fungerar på samma sätt som substantiv delas de dessutom in i obundna och bundna där de senare alltid fästs vid ett annat ord.

4. Verb
Även det svartiska verbsystemet skiljer sig från svenskan. Svartiskan har ett enklare tempussystem men verben markeras utifrån andra principer.

5. Deskriptiva verb
Istället för adjektiv, adverb och particip använder svartiskan verbet för att beskriva saker vilket går under beteck-ningen deskriptiva verb.

6. Olika satser
Här presenteras hur olika satser konstrueras på det svarta språket. Detta är en del som är mycket under-utvecklad.

7. Räkneord
Svartiskans räknesystem är rätt enklet och bygger samma logik som i svenska.

8. Ordbildning
Här beskrivs hur svartiskan är uppdelad i olika stammar som har lite olika funktion samt hur nya ord bildas med olika affix. 

9. Meningsbyggnad
Här beskriv kortfattat reglerna för hur olika affix läggs till stammar och ord samt svartiskans ordföljd. Även denna del behöver utvecklas mer.

Angående specialtecken
Asterisk (*) används för att markera att ett ord eller sats är felaktig, exempelvis *urukhai. Understreck används för att markera den aktuella ändelsen eller ordet. Exempel på svartiska förekommer antingen inom dubbla citationstecken (”), då vanligen med den svenska översättningen inom parantes, eller kursivt med den svenska översättningen inom dubbla citationstecken. Enkla citationstecken (’) används för att markera affix samt termer. Ibland markeras ett svartiskt ord med bindestreck på slutet vilket betyder att en ändelse inte är utskriven. Detta handlar främst om verbstammar. Snedstreck (/) används i vissa fall för att markera skillnaden mellan stam och affix, till exempel dur/b/a/t/ul/ûk > durbatulûk, eller för att markera att ett ord har flera betydelser, exempelvis luzh ”han/hon/den/det/de”. Vid vissa ändelser är en vokal satt inom parantes, till exempel ’-(a)z’, den vokalen betyder att om ändelsen ska läggas till en stam eller ord som slutar på vokal så ingår inte bokstaven inom parantes i ändelsen. Vokalen försvinner också ofta då ytterligare en vokal tillkommer efter ändelsen. Till exempel skillnaderna mellan fölkjande fall: shum + -(a)z > shumaz + -ai > shumzai; respektive sta + -(a)z > staz > stazai. Vissa ändelser markeras med ett fristående cirkumflex, som i ’^-ur’, detta betyder att när ändelsen läggs till en stam eller ord förlängs ordet eller stammen första vokal, exempelvis zhab + ^-ur > zhâbur.

Advertisements