Mordors svarta språk

Ett språk för att binda dem alla

Några tankar om ‘är’ och andra filosof-lingvistiska spörsmål

I våras arbetade jag lite på med begreppet ‘är’ på språket och gjorde en lista på uttryck som jag utvecklade ur lajvsvartiskans ‘ti’ som syftar på samma begrepp som svenskans ‘är’. Ur ’ti’ drog jag stammen ‘t’ som jag utvecklade till en rad nya termer som jag logisk härledde en del begrepp vilket delar upp vårt begrepp om ‘är’. Jag utgick också från en beskrivning av olika betydelser av ‘är’. Avsikten är att zhaburi ska vara ett filosofiskt språk. (språkets avsikt är ngt som är intressant att diskutera. I grunden ska det ju vara ett maktens förslavande språk. Men jag funderar på om språket ska ha olika nivåer. Det är ju ngt vi även har i naturliga språk.)

Följande skrev jag i beskrivningen av språket (IV):

“Eftersom de beskrivande orden i svartiskan är verb behövs inte heller hjälpverbet ”att vara”. Om man vill säga att orken är stor säger man helt enkelt ”ash uruki shum”. Vill man säga att någon eller något var på ett visst sätt som används helt enkelt tempusmarkörerna: ”ash uruki shuman” (orken var större) eller ”ash uruki shumaz” (orken kommer att bli större). Vill man utrycka att något är på ett visst sätt i allmänhet används de generiska postfixen (§2.2.1) ”uruk-hai ushurz” (orker är i allmänhet stridbara) eller ”molgkhai muzg” (träd är i allmänhet höga). På detta sätt beskrivs substantivs kvalitet med ett deskriptivt verb. Om man däremot vill påvisa existens eller varande som i indo-europeiska språk uttrycks med ”att vara” eller ”är” i presens som ”jag är” används ordet ”gimbâsh” som ordagrant betyder ”funnen” och kan böjas i preteritum, gimbnâsh ”var funnen” eller med final status gimbnâshisht ”var funnen/fanns”, eller gimbzâsh ”kommer att vara funnet”. Decartes devis cogito sum (jag tänker, alltså finns jag) blir således på det svarta språket ”kâ zhargâsh, kâ gimbâsh” (om om tänkande, så existerande/funnen).”

Men åter till min ordbildning. Följande ord arbetade jag med i våras (mitt senaste skov då jag uppenbarligen glömt bort det där med gimbâsh):

var “tun” – att vara, preteritum, som existens ‘jag är i rummet’
är “ti” att vara, presens som existens ‘jag är i rummet’. (det här uttrycket “ti” skulle man alltså kunna använda som en preposition istället för lokativ. jag är mkt osäker på det ordet nu när jag tittar på det)

existens “tûm” t+um
att skapa “ta-” sträcket markerar att en verbändelse ska läggas till
varelse “tâtar”
att vara som i identitet (ingen term) ex. “jag är en röd en”
att vara som predicering/beskrivning (ingen term) ex. “bordet är rött”

Några filosofiska termer

filosofi “zhârgur” – ur “zharg” (tanke)
logik “zhabum” ur “zhab” ur stam “zhab” (tunga) jmg grekiska logos
förståelse “zurbum” ur “zhurb-” (förstå)

Angående ’zhârgur” (filosofi). Det verkar konstigt att låna in det från alviska eller valarin. Zhargum är ju typ tanke eller tänkande eller kanske om man vill funderande/funderingar. Vi skulle ju kunna koppla tänkande till planering (förslag av Jonatan Gedda). Att planera är då samma ord som att tänka. Då styr man tänkande till ett mål och målet är allt uppgjort på högre ort. Zhargum är då alltså snarast den svartiska termen för filosofi men som snarast betyder “planera” och vill man säga ‘filosofi’ i vår mening så får man säga typ “fri planering” eller “planering utan mål”: ’nârgimbal zhargûm’ kanske?

Lingvistbloggen om konstgjorda språk

Min vän Susanne Vejdemo skriver på lingvistbloggen om konstgjorda språk. Hon skriver om “språkkonst, konstspråk och hemliga laster”. Jag ombads skriva en kommentar. Tyvärr inträffade något fel så jag publicerar kommentaren här:

Konstruerade språk är mycket fascinerande och jag tycker nog att fenomenet platsar inom konsten. Konstruerade språk kan ju även ha mer pragmatiska syften men de tenderar att bli torra och tråkiga och har svårt att konkurrera med naturliga språk. Tolkien menade t.ex. att problemet med esperanto är att språket saknar kultur. Jag tror verkligen att det ligger mycket i det. Bara det faktum att mer komplicerade språk som Tolkiens egna men även t.ex. klingon intresserar folk utan att de fyller något kommunikationsbehov tyder på det. Den som verkligen vill kommunicera med andra lär sig idag engelska. Annars lär man sig språk för att ta del av en kultur. Och just hur kultur och språk hänger samman är grundläggande i fråga om konstgjorda språk för mig. Jag började skapa konstgjorda språk när jag skulle skapa kulturer till rollspel. Jag kom alltså till konstspråkens värld från andra hållet än Tolkien. Han fann att hans språk behövde en kultur –  jag fann att mina kulturer behövde språk.

Själv har jag skapat en rad olika språk men de flesta har bara varit små embryon. De enda skapelser som faktiskt blivit något ordentligt av har byggt på Tolkiens språkverk. Precis som han utgick från verkliga språk har jag utgått från hans idéer. Förutom de allra första språken så var det stora språk som jag skapade ett alvspråk som jag kalla de zanaquen som byggde på Tolkiens i inlägget nämnda sindarin och quenya. Jag kände då inte till skillnaden mellan dessa språk. Den grammatiska grunden tog jag dock från lajvssvartiska (1). Ett konstgjort språk som används på levande rollspel (lajv) av sk. svartblod eller orker. Svartiskan lärde jag mig att tala (på en grundläggande nivå) och har följt med mig sen dess. Senare kom jag att utveckla zanaquen vidare till ett språk jag kallade ikweste som var en uttalad variant av quenya. Skillnaden mellan quenya och ikweste skulle jag säga är som skillnaderna mellan svenska och tyska.

Men det språk som jag är mest stolt över antagligen lagt ner mest tid på är det som jag kallar zhâburi som är mitt försök att skapa Mordors svarta språk. Ett språk som Tolkien endast skissade fram en grund för. Jag utgick från en mening och en del spridda ord samt en analys som menade att språket antagligen byggde på hurritiska.Jag kunde även använda en hel del ord en del av grammatiken som finns i lajvsvartiskan som också inspirerats av Tolkiens språk för Mordor.

Den enda meningen jag utgick ifrån var den här: Ash nazg durbatulûk, ash nazg gimbatul, ash nazg thrakatulûk agh burzum-ishi krimpatul. Meningen är en del av ringverser i Sagan om Ringen och lyder på engelska “One ring to rule them all, one ring to find them, one ring bring them all and in the darkness bind them”

Hela versen lyder:

Three Rings for the Elven-kings under the sky,

Seven for the Dwarf-lords in their halls of stone,

Nine for Mortal Men doomed to die,

One for the Dark Lord on his dark throne

In the Land of Mordor where the Shadows lie.

One Ring to rule them all, One Ring to find them,

One Ring to bring them all, and in the darkness bind them,

In the Land of Mordor where the Shadows lie

I min version av det svarta språket lyder versen:

Nam Nazg push Kâlishi Gothûr Golugûb

Udu hâdbulish gûrûb Gazatgothûr

Krith fundâkal mautasht Gothûr Tarkûb

Ash Burz Sûlbulishi Burz Gothûr

Ghid Hîthi lizhut Dûgishi Burzumûb

Ash Nazg Durbatulûk, Ash Nazg Gimbatul,

Ash Nazg Thrakatulûk agh Burzumishi Krimpatul

Ghid Hîthi lizhut Dûgishi Burzumûb

Jag har lagt upp det jag skrivit om språket på en hemsida [den här sidan] som jag länkat till. Där finns en del beskrivningar om vad jag tänkt, grammatik, ordlistor, kultur och skriftsystem (som är en förvriden variant av tengwar som inspirerats av kilskrift.)

Länk till lingvistbloggens inlägg:

http://lingvistbloggen.ling.su.se/?p=2698

Svåra val mellan olika pronomen

Jag har aldrig varit nöjd med pronomenet 3:e person ‘luzh’ från utumnosvartiskan. Lajvsvartiskan har ‘tak’ men jag ville att i de obundna pronomenet att ‘ul’ skulle finnas med eftersom det är det ända pronomen som vi har belagt (som i krimpatul). I min gamla svartblodsgrupp använde vi under ’90-talet ‘tul’ (just från ringinskriptionen som i “krimpatul) men det var för att ‘tak’ inte fanns med i vår första ordlista.

När jag började beskriva svartiskan på engelska så använde jag ‘tak’ istället för ‘luzh‘ och bytte ut ‘tak’ som demonstrativt pronomen till lajvsvartiskans ‘za’ som där är både demonstrativt pronomen och bestämd artikel. 

Ett alternativ är att ha kvar ‘tak’ som demonstrativ pronomen och ta ‘tul’ som personligt pronomen i 3:e person och låta ‘tak’ vara kvar som demonstrativt pronomen. Det är det jag lutar åt nu. Och när jag jämför de fria och bundna pronomena känner jag att jag bör se över hela systemet. ‘Gûr’ och ‘lat’ är hämtade från lajvsvartiskan. Om vi tar tul/-ul som mönster ser vi att det går igen i 1:a person med gûr/-ur. Problemet med lat/-at är så klart att -at krockar med suffixen -a (transitiv) tillsammans med -t (infinitiv och presens). Meningen “att binda dig/er” skulle då bli krimpatat. Nu är den krimpatalt. Ett annat alternativ är att det bundna 2:a person skulle vara -al som dock krockar med en deskriptiv ändelse. Men eftersom jag inte tänkt mig att bundna pronomen ska kunna användas med deskriptiva verb så krockar inte dessa två ändelser. Då skulle “att binda dig/er” bli krimpatal.

När jag ändå håller på så skulle jag vilja ändra 1 person inkluderande från ‘gâ’ till gâr som dock krockar med ordet för “orm”.

Personliga pronomen
Bundna alternativ Fria alternativ
1:a person exkluderande -ur gûr
1:a person inkluderande -ag -ar gâr
2:a person -alt -at, -al lat
3:e person -ul luzh tak, tul

En liten intressant sak angående ‘za’ var det 1 person i den orkiska David Salo sysslade med i sin ungdom.

Återupptaget arbete

Jag har återigen börjat arbeta med språket. Just nu håller jag på att sammanställa fler ord och planerar att lägga upp ordlistan från utumnoarrangemanget. I arbetet med att utöka antalet ord har jag inkorporerat ord från Valarin – vissa nästan oförändrade, från primitiv alviska, lajvsvartiska och hurritiska. Hurritiskan tänker jag mig dock snarast ska inspirera grammatiskt.

Jag har också påbörjaten översättning av Ainulindale som på svartiskan kallas Azhanaklash. “azhan” (ainu) från valarin “ayanûz” (j -> zh) och “aklash” (musik) direkt taget från lajvsvartiska. Jag funderar också på hur jag ska presentera språket på engelska.

Även arbetet med kulturen fortsätter genom att diskutera hur Ainulindale skulle presenteras på svartiska utifrån Melkor och Sauron.

Mordors svarta språk

Nam Nazg push Kâlishi Gothûr Golugûb
Udu hâdbulish gûrûb Gazatgothûr
Krith fundâkal mautasht Gothûr Tarkûb
Ash Burz Sûlbulishi Burz Gothûr
Ghid Hîthi lizhut Dûgishi Burzumûb

Ash Nazg Durbatulûk, Ash Nazg Gimbatul,
Ash Nazg Thrakatulûk agh Burzumishi Krimpatul
Ghid Hîthi lizhut Dûgishi Burzumûb

* * *

In English.

Här beskrivs en version av det svarta språk som Sauron konstruerade för sitt rike Mordor. För enkelhetens skull benämns språket som ”svartiska”. Svartiskan här bygger dels på den svartiska som används på svenska lajv samt bronsåldersspråket hurritiska och utvecklades till lajvet Utumno.

Språket syftar till att binda samman Tolkiens syn på ondska som den manifesteras genom Mordor som det värsta i den moderna totalitära staten och orkerna som det värsta hos nyttomaximerande egoistiska och destruktiva människor. Ett språk för att binda dem alla.

Även om språket som här presenteras är konsistent med ringversens rader i ord och form så ska detta inte ses mer än som ett försök att konstruera en svartiska värdig Tolkiens vision av språket. Det ska också sägas att det som presenteras här endast är en början men som förhoppningsvis är tillräckligt utförlig för att andra ska kunna fortsätta utveckla språket i samma anda. Som komplement till denna presentation av grammatiken finns en text där tankarna bakom reglerna och de mer exotiska detaljerna diskuteras. Därutöver även tolkningar av hur Mordor ska förstås som en manifestation av ondskan enligt Tolkien.

Språket utvecklades som sagt till ett lajv och ingår i en lajvtradition som handlar om att gestalta orker och liknande varelser. Det går så klart utmärkt att använda det även till andra saker som bordsrollspel eller fanfiktion som utspelas i Tolkiens Midgård.In English.