2. Substantiv

Ordet substantiv syftar på ”substans” men ordklassen innefattar både saker som är konkreta, som ”uruk” (ork), och saker som är abstrakta, som ”zharg” (tanke). Till substantiv räknas människor, varelser, djur, växter, händelser och begrepp samt namn. Nedan beskrivs hur substantiven används i svartiskan.

I detta avsnitt tas följande delar upp

  1. Bestämdhet
  2. Numerus: generiska postfix, individualiserare
  3. Kasus: absolutiv, ergativ, genitiv, dativ, lokativ, instrumentalis

Tabell 1. Kasus

Kasus Ändelse Beskrivning
Absolutiv Markerar objektet till transitiva verb, eller subjektet till intransitiva verb, samt för subjekt i satser som saknar objekt och som direkt objekt i satser med objekt.
Ergativ -as/-s Markerar subjekt i satser med direkta objekt.
Genitiv -ûb/-^b Markerar ägande och tillhörande. Sv. –s, prepositioner: ’som’, ’av’, ’från’.
Dativ -ûr/-^r Markerar indirekt objekt. Sv. Prepositioner som: ’åt’, ’till,’ för’.
Lokativ -ish/-sh Anger belägenhet, att något befinner sig på en plats. Sv. prepositioner som: ’vid’, ’i’, ’på’, ’längs (med)’.
Instrumentalis -ûg/-^g Markerar att något används som instrument eller verktyg för att åstadkomma något. Sv. prepositioner som: ’med’, ’med hjälp av’, ’medelst’.

1. Bestämdhet
Bestämd och obestämd form är en viktig komponent i de flesta språk vi är vana vid. Den obestämda formen markerar ett substantiv som inte ännu är introducerat och alltså okänt, den bestämda formen markerar att substantivet är känt. I svenskan används i singular räkneordet en/ett för obestämd form och ändelserna -en/-et. I plural har vi ingen särskild obestämd form medan den betsämda formen markeras med flera olika ändelser. Svartiskan markerar inte obestämd form medan den bestämda formen fås genom postfixet ’-i’ som alltid läggs sist i ordet, efter alla andra ändelser. Exempel: (a) uruk ”ork” uruki ”orken”; (b) med kasusböjning, urukasi kalush gonat ”orken ser en häst”. Denna bestämda form används inte alltid där svenska begagnar bestämd form. Några exempel på detta: vid utpekande ord som ”tak thauk” (den här kniven), vid demonstrativa räkneord ”mashurz uruk” (den andra orken), vid genitiv attribud (obs. som på svenska) ”mâgath urukûb” (en orks dolk),

Ett annat sätt att markera bestämdhet är att lägga till transitiva verb (§4.1.1) lägga till ett bundet objektspronomen (§3.2) som markerar att det rör sig om något speciellt. Exempel: gothasi durbatul dûg ”Fursten härskar över det landet”.

2. Numerus 
En egenhet med svartiskan är att den saknar numerus. Svartiskan skiljer inte mellan singular (ental) och plural (flertal). Istället används beskrivande ord för att markera denna skillnad. De vanligaste är “ash” (en/ett) eller annat räkneord om ett exakt antal ska specifieras. Ska man preciesera att det rör sig om en mängd som är okänd används orden ”pak” (några/få) eller ”mâgh” (många). Alltså uruk (ork) kan användas både om man talar en eller flera orker. Således: ”jag ser en ork” och ”jag ser orker” blir båda på svartiska gurs uruk gonat. Om man ska precisera att det är en ork eller flera orker man ser säger man helt enkelt gurs ash uruk gonat ”jag ser en en ork” respektive gurs mâgh uruk gonat ”jag ser (flera) orker”. Samma sak gäller i bestämd form: gurs uruki gonat”jag ser orken/orkerna” räcker, men om man poängtera att det är enskild säger man: gurs gonat ash uruki eller i plural gurs gonat pak uruki. Man gör också skillnad genom att använda mängdsubstantiv, exempelvis: gurs ushatâr durbat” jag leder krigare” och gurs durbat ushâtur ”jag leder en grupp krigare”.

2.1 Generiska postfix
Ändelserna: -hai /-khai
Svartiskan har två postfix som markerar att substantivet syftar alla inom en klass och kan översättas med ”i allmänhet” eller ”alla”. postfixet ’-hai’ läggs till levande animata substantiv – alltså varelser, exempelvis ”uruk-hai” (ung. orker i allmänhet). Ändelsen ’-hai’ kan även översättas med ”folk”. Ordet uruk-hai kan således översättas med ”orker i allmänhet”, ”alla orker [generellt]”, eller ”orkfolket”. Postfixet ’-khai’ betyder i stort sätt det samma men används om inanimata substantiv. Exempelvis gûrkhai ”alla stenar”, ”stenar i allmänhet”. Ändelserna läggs till sist på substantivet. Exempel: ”urukûbhai” (alla orkers) och inte *uruk-haiûb.

2.2 Individualiserare
Ändelse: -ashi
Genom att lägga postfixet ’-ashi’ till ett substantiv markeras att substantivet är det enda i sitt slag. Exempelvis Nazgashi ”Den enda Ringen”; dúraukashi ”överbefälhavaren”; Gothashi ”Den högsta fursten”. Ändelsen läggs liksom suffixiet för bestämdhet alltid sist, exempel: Lus dûgkhai durbat nazgûgashi ”med [hjälp av] den enda ringen härskar han över alla länder”; Dúraukasashi Mordorûb ushâturbus gonun ”Mordors överbefälhavare såg sina trupper”; Sauron snaga Gothûbashi ”Sauron är den högste furstens slav”.

3. Kasus
Svartiskan är ett språk som till skillnad från svenskan böjer sina substantiv i en rad olika kasus. Svenskan har två kasus (tre i fråga om pronomen) medan svartiskan har sex: absolutiv, ergativ, genitiv, dativ, lokativ och instrumentalis. De två första av dessa kasus vilka markerar subjekt och direkta objekt är särskilt knepiga då de följer en annan logik än den gängse i indoeuropeiska språk. De övriga, särskilt genitiv som finns i svenska, torde inte vålla särskilt stora problem. Det bör även noteras att olika prepositioner i svartiskan styr olika kasus.

3.1 Absolutiv
Ändelse: -Ø
Absolutiv är svartiskans grundform för substantiv och saknar särskild ändelse. Absolutivet markerar subjekt i satser som saknar objekt och till intransitiva verb. I satser med transitivt verb som innehåller både subjekt och direkt objekt markerar absolutivet direkt objekt.

Exempel: (a) uruki ghâshatul ”orkerna eldar den/dem”, i denna sats markerar absolutivet ”uruki” subjekt till det transitva verbet ”ghâshat” till vilket det bundna objektspronomenet (§3.2) ’-ul’ lagts. Utan detta pronomen hade betydelsen varit, som i exempel c, att ’orkerna’ står som objekt; (b) uruk maut ”en ork dör”, i denna sats markerar absolutivet subjekt ”uruk” till det intransitiva verbet ”maut”; (c) ghâshas uruk mât”eld dödar orker”, i denna sats marker absolutivet ”uruk” det direkta objektet till det transitva verbet ”mât” – subjektet är i stället böjt i ergativ (se nästföljande § 2.3.2).

Absolutivet används också för att markera det direkta objektet vid imperativ (§4.5) och subjektet är underförstått, exempelvis: zorb tarki! ”plundra människorna!”.

Ytterligare en användning av absolutiv är vid likställanden där båda orden står i absolutiv. Exempel: gâ uruk ”vi [är] orker”, märk att svartiskan inte har något ord motsvarande ”att vara” (”är” i presens).

3.2 Ergativ
Ändelse: -as; vid ord som slutar på vokal är ändelsen -s. Ergativet markerar satsens subjekt om det finns ett uttalat objekt i satsen. Exempelvis urukas ushat tarki ”orkerna strider mot människorna”. Ergativet förstås bäst tillsammans med absolutivet (§2.3.1). Om det inte finns något uttalat objekt i satsen så står subjektet i absolutitiv (§2.3.1), uruk ushatul ”orkerna strider [mot] dem”. Ergativet används också för att markera jämförelse vid komparation (§5.2), exempelvis urukas khôram snaga ”en uruk är bättre än en snaga”.

3.3 Genitiv
Ändelse
: -ûb; vid ord som slutar på vokal förlängs den finala vokalen och ändelsen är -b. Genitivet har två huvudsakliga funktioner. Dels har det en possessiv funktion och betecknar det ägande, att det direkta objektet (som markeras med absolutiv, se §2.3.1) tillhör substantivet. Dels har genitivet en associativ funktion vilket syftar på att det direkta objektet på något sätt är förknippat med substantivet men inte direkt tillhör det. Genitivets associeradne funktion motsvaras ofta av svenskans av-konstruktioner (engelskans ”of”). Genitivet står vanligen efter det direkta objektet som det är kopplat till. Exempel: (a) thauk urukûb ”orkens dolk”, i dessa satser har genitivet en possessiv funktion, eller thauk snagâb ”trälens dolk”; (b) uruki Lugbûrzûb ”orkerna av Barad-Dûr”, uruki kalâb ”orkerna av borgen/borgens orker” i dessa satser har genitivet en associativ funktion.

Genitivet styrs även av prepostitioner när betydelsen syftar på att något rör sig bort från objektet. Exempelvis: Urukasi potut raz shulgûb ”orkerna kommer ut ur skogen”; samt prepositioner som syftar på att att något har sitt ursprung i objektet: snagas zhabat urukûr rag artûb ”snagan berättar för uruken om guldet”.

3.4 Dativ
Ändelse: -ûr; vid ord som slutar på vokal förlängs den finala vokalen och ändelsen är -r. Dativets funktion är att markera satsens indirekta objekt. I svenska motsvarar detta ofta satser som till, åt, för. Exempelvis: (a) Ushatârasi dhât golm durubûri ”Krigaren ger ledaren budet”; (b) snagasi zhabat urukûri rag artûb ”snagan berättar för uruken om guldet”.

Dativet styrs av prepositioner vars betydelse syftar på att något är på väg mot objektet. Exempel: Snaga vraut u fûshaumûri ”Trälarna går mot lägret”.

3.5 Lokativ
Ändelse: -ish; vid ord som slutar på vokal är ändelsen -sh.
Lokativet markerar att något finns lokerat i närheten av objektet. I svenskan motsvaras detta av prepositioner som i, inuti, på, under, vid, intill, längs med, etc. Exempel: (a) burzumishi krimpatul ”att i mörkret binda dem” (utan preposition); (b) push galishi lizhut ash nazgi ”under leran ligger ringen”, ûshtamas vrapogut mukh voshishi ”En armé marsherar längs vägen”.

Märk att lokativet endast används så länge något rör sig inom objektet. Exempelvis Snaga barut molgishi betyder att ”snagan sitter i trädet”, men snaga barut u molgûri betyder att ”snagan sätter sig i trädet”. I det första fallet beskrivs att subjektet (snagan) statiskt befinner sig i objektet som böjs i lokativ (trädet), i det andra exemplet rör sig subjektet (snagan) till objektet (trädet) från en annan plats och objekt böjs i dativ.

3.6 Instrumentalis
Ändelse: -ûg; vid ord som slutar på vokal förlängs den finala vokalen och ändelsen är -g.

Instrumentalis syftar på att objektet används som ett verktyg eller instrument vid en handling och motsvaras av svenskans preopositioner med, med hjälp av, medelst. Exempel: zhargumûg vrastat snagas uruk ”med (hjälp av) list lönnmördar snagan uruken”.

Instrumentalis styrs även av prepositioner som syftar på att ett objekt hör ihop med substantivet eller att ett objekt är orsaken något. På så sätt liknar instrumentalis genitiv. Exempelvis: (a) urukas golb snagâg ushat golugi ”uruker och snagor stridet med varandra mot alverna”; (b) tûr gazatûg matâsh durubi ”på grund av dvärgarna är ledaren döende”. 

Advertisements