Utumnos orkiska

Förenklad grammatik till Mordors svarta språk

Denna grammatik är endast en förenkling av Mordors svarta språk (svartiska) för svensktalande personer. Förenklingen går så djupt att det i grunden handlar om olika språk om än med samma ord. Medan syftet i den fullständiga grammatiken är att beskriva ett språk som ligger så nära Tolkiens vision som möjligt så är syftet med denna grammatik helt enkelt att presentera en grammatik som är enkel för en svensktalande person att förstå men med de ord och ändelser etc. från utumnos svartiska. I texten refereras det till både den avancerade och den förenklade grammatiken. Den avancerade grammatiken refereras till med enkelt paragraftecken (§), medan den förenklade refereras till med dubblet pragraftecken (§§). Denna förenklade grammatik kan med fördel användas för den som vill gestalta svartblod. Ett tips är att blanda svartiska ord och grammatik med svenska ord och grammatik. 

§§1 Uttalsregler

Se den avancerade grammatiken §1 – fonologi.

§§2. Substantiv (se §2. Substantiv)

Substantiv är som versen säger namn på ting, till exempel boll och ring (nazg).  Den fullständiga versionen av svartiskan har ett komplicerat kasussystem som dessutom markerar subjekt och objekt på ett främmande sätt. I den förenklade grammatiken fungerar substantiv mer som i svenska.

§§2.1 Obestämd och bestämd form.

Svartiskan markerar inte obestämd form. Den bestämda formen fås genom suffixet ’-i’ som alltid läggs sist i ordet, efter alla andra ändelser. Exempel:  uruk ”ork” uruki ”orken”. Vill man markera att det rör sig om ett enskilt föremål, som i engelskans ”one orc” används räkneordet ’ash’ – ash uruk ”one orc”.

§§2.2 Numerus

En egenhet med svartiskan är att den saknar numerus. Svartiskan skiljer inte mellan singular och plural. Detta skiljer sig i grunden int från den avancerade grammtiken (se §2.2) Istället används beskrivande ord för att markera denna skillnad. De vanligaste är ash ”en/ett” eller annat räkneord (§7) om ett exakt antal ska specificeras. Ska man precisera att det rör sig om en mängd som är okänd används orden pak ”några/få” eller mâgh ”många”. Exempelvis: (a) pak uruk ”några orker”; mâgh uruki ”de många orkerna”.

§§2.3 Kasus

I svenskan har vi två kasus – nominativ som är grundformen och genitivet som markerar ägande. I denna förenklade svartiska behåller vi genitivet samt låter absolutivet fungera som nominativ. Nominativet är som sagt substantivets grundform och har ingen ändelse. Den markerar olika funktion i satsen beroende på dess position samt vilka prepositioner som står framför det. Genitivet markerar framförallt ägande. I svenska är ändelsen ’-s’ och i svartiskan är den ’-ûb’. Exempelvis: Uruki gonat golug ”orken ser en alv” här står båda substantiven ’uruki’ och ’ golug’ i nominativ. Genitivet markerar som sagt att något hör till substantivet, exempelvis: thauk urukûb ”orkens dolk”.  Märk hur svartiskans genitiv står bakom det substantiv som anses tillhöra det.

Alltså två kasus, nominativ som saknar ändelse, och genitiv vars svartiska ändelse är ’-ûb’.

§§3. Pronomen (se §3. Pronomen)

Pronomen är ord som används istället för substantiv. Svartiskans pronomen skiljer sig en del från svenskans. Det system som presenteras här är enklare än både det svartiska och det svenska. (enkel som i ”inte lika många former”.) Svartiskans pronomen följer samma numerusregler (§§2.2) som substantiv.

§§3.1 Personliga pronomen 

Pronomen är de ord som används istället för substantiv. I svenskan har vi flera pronomen där vi bland annat skiljer på kön, genus och numerus.  Dessa skillnader finns inte i svartiskan. person. Svenskans pronomen skiljer dessutom på subjekt och objekt, till exempel: jag-mig, hon-henne, han-honom, de-dem. Även svartiskan har sådana skillnader som följer språkets kasus. Dock i denna förenklade version skiljer vi inte mellan subjekts- och objektsformer. Både svenskan och svartiskan skiljer dock på olika person – nämligen första, andra och tredje person något som även finns i denna förenklade version av svartiskan.

Svenskans första person singular och plural är ’jag’ respektive ’vi’ vilka i denna svartiska motsvaras av ”gûr”; andra person, ’du’ och ’ni’ motsvaras av ”lat” och tredje person ’han/hon/den/det’ och ’de’ motsvaras av ordet ”luzh”. Om man vill markera att det endast rör sig om enskild person eller annat substantiv används ordet ”ash” som läggs till framför pronomenet. Man även använda ”pak” (få) och ”mâgh” många eller ett annat räkneord för att precisera detta (se §§2.2). Exempel: (a) gûr ushat ”jag/vi strider”; (b) ash gûr ushat ”jag strider”; (c) pak gûr ushat ”vi [som är få] strider”; (d) lat gimbat ”du/ni finner”; ash lat gimbat ”du finner”; mash luzh thratak snaga ”de två hämtade trälen”.

Alltså vi har följande pronomen:

gûr ”jag/vi”

lat ”du/ni”

luzh ”han/hon/den/det”

Om man vill säga ”jag ser dig” används helt enkelt ordföljden som på svenska ”gûr gonat lat”; eller ”jag ser mig” blir då ”gur gonat lat”.

§§3.2 Possessiva pronomen 

Svenskans possessiva pronomen är i singular ’min’, ’din’, ’hans/hennes/dennes/dess’ och i plural ’vår’, ’er’, ’deras’. I den förenklade svartiskan använder vi oss av genitivformen av svartiskans obundna personliga pronomen: ’gurb’ (min/vår), ’lab’ (din/er), och ’lub’ (hans, hennes, dennes, dess/deras). Precis som för personliga pronomen kan man markera singular med ordet ”ash”: gurb ghâsh ”min/vår eld”; ash gurb ghâsh ”min eld”; nam lab ghâsh ”vår (tre personers) eld”.

Alltså har vi följande possessiva pronomen:

gurb ”min/vår”

lab ”din/er”

lub ”hans, hennes, dennes, dess/deras”

§§4 Verb (se §4 Verb)

Svartiskans verbsystem skiljer sig rejält från svenskans. Svenskan har exempelvis en rad olika tidsformer som inte återfinns i svartiskan. Svartiskan har ett infinitiv som markeras med ändelsen ’-at’ som i svenskan motsvaras av ordet ”att” samt vanligen ändelsen ’-a’, ”durbat” (att härska). Svartiskan har även tre tidsformer, tempus: preteritum som markerar dåtid, att något har skett; presens som markerar nutid, att något sker nu; och futurum som markerar framtid, att något kommer att ske. Ändelserna är för preteritum ’-an’, för presens ’-at’, och för futurum ’-az’. Formerna för presens och infinitiv sammanfaller alltså. Exempelvis: (a) krimpat ”att kontrollera” eller ”kontrollerar”; (b) krimpan ”kontrollerade/har kontrollerat”; (c) krimpaz ”kommer att kontrollera”. Dessutom har svartiskan en särskild imperativform. Imperativet markerar order eller uppmaningar och ändelsen är en så kallad nolländelse (-Ø). Exempelvis: krimp! ”Kontrollera!” uttalat som en order.

§§5. Adjektiv (se §5 Deskriptiva ord)

Adjektivets funktion är att beskriva substantiv. Egentligen har svartiskan ingen ordklass motsvarande adjektiv men för enkelhetens beskrivs detta som adjektiv här. I både svenska och svartiska kan adjektiven kompareras. Grundformen kallas positiv och den svartiska ändelsen som markerar detta är ’-urz’, exempelvis burz ”mörk”. Komparativets ändelse är ’-am’, burzam ”mörkare”, och superlativets är ’-ai’, burzai ”mörkast”. Dessa adjektiv kan även användas som adverb och kan alltså beskriva inte bara substantiv utan även verb och adjektiv.