4. Verb

Verbet i svartiskan skiljer sig en del från svenskan. Dels gör språket en klar skillnad mellan transitiva och intransitiva verb. Dels markeras de olika och dels är det endast transitiva verb som markeras med ändelser för direkta objekt. Det svartiska verbet böjs i tre olika tempi: preteritum, presens och futurum vilka betecknar när i tiden en handling utöförs. Dessutom har svartiskan en särskild form för imperativ. Den största skillnaden är att verbet även har en beskrivande funktion och på så täcker in funktionerna som i svenska och många andra språk innehavs av adjektiv och adverb. Denna beskrivande funktion presenteras under §5 Deskriptiva verb.

  1. Transivitet: transitiva och intransitiva verb
  2. Infinitiv
  3. Tempus: presens, preteritum, futurum
  4. Imperativ
  5. Status

1. Transivitet
Svartiskan markerar tydligt skillnaden mellan transitiva och intransitva verb med olika suffix som läggs verbstammen. Detta är nödvändigt att hålla reda på för att veta huruvida subjektet ska böjas i absolutiv (§2.3.1) eller ergativ (§2.3.2).

1.1 Transitiva verb
Ändelse: -a
Transitiva verb betecknar handlingar där ett subjekts handling påverkar ett objekt. Det är endast till de transitiva verben som de bundna objeketspronomina läggs. Den transitiva ändelsen är ’-a’ och läggs till verbstammen. Exempelvis: Ushatârasi gonan snaga ”krigaren såg trälen”. Verbändelsen ’-a’ visar på att verbet ’gonan’ (såg) är transitivt, alltså att subjektet ”ushatârasi” (böjt i ergativ och i bestämd form) utför handlingen ”gonan” (såg) på objektet ”snaga” (böjt i absolutiv med nolländelse).

Till transitiva verb kan också de bundna objektspronomenen läggas. Exempelvis ushatâri gonatul ”krigaren ser dem”. Detta känns igen från ringinskriptionen med exempelvis ”ash nazg gimbatul” (en ring [för] att finna dem).

1.2 Intransitiva verb
Ändelse: -u
Intransitiva verb betecknar handlingar som syftar tillbaka på subjektet eller saknar ett objekt. Ändelsen är ’-u’ och läggs till verbstammen. Exempel: ushatâri gonut ”krigaren ser”; ushatâri vraut ”krigaren går”. Detta ska skiljas från exempelvis ushatâri vrât som betyder att ”krigaren drivs att gå av någon” där verbet (vra-) är transitivt och inte intransitivt.

2. Infinitiv
Ändelse
: -t Infinitivet är svartiskan grundform för verb. I svenska markeras infinitivet med ordet ”att” samt vanligen ändelsen ’-a’ som i ”att sova”, ”att äta”, Den svartiska infinitivmarkören är suffixen ’-t’ för både transitiva och intransitiva verb. Infinitivet sammanfaller således med presens. Exempelvis: (a) ushat ”att strida” från stammen ’ush- ’; (b) vraut ”att gå” från stammen ’vra-’.

3. Tempus
Svartiskans verb böjs i tre olika tempi som markerar olika tid. Svartiskans tempus är enklare än i svenska och skiljer endast mellan tre olika tidsformer vilka markeras med olika suffix vilka läggs till efter verbets transivitetssuffix.

3.1 Presens
Ändelse: -t
Presens är den tidsform som markerar att en handling sker i nutiden. I svenska markeras detta vanligen med ändelsen ’-r’ som i ”jag slår”, oftast ingår även vokalen e i ändelsen som i ”jag springer”. I svartiskan markeras presens med suffixet ’-t’ som läggs till efter verbets transivitetssuffix. Exempelvis (a) gurs molg gonat ”jag ser ett/flera träd” (med transitivt suffix ’-a’); (b) gur gonut ”jag ser” (med intransitivt suffix ’-u’).

3.2 Preteritum
Ändelse: -n
Preteritum är den tidsform som i svartiskan markerar att en handling skett tidigare. I svenskan motsvaras den av flera olika former, framförallt imperfekt, som exempelvis ”jag såg”, och perfekt exemeplvis ”jag har sett”. Skillnaden mellan dessa två satser markeras inte i svartiskan med olika former på verbet utan det finns endast en form för dåtid som markeras med ändelsen ’-n’ som läggs till efter verbets transivitetssuffix. Exempel: (a) gur krimpanulûk ”jag kontrollerade den fullsändigt”; (b) luzh vraun u shulgûr ”de gick till skogs”

3.3 Futurum
Ändelse: -z
Till skillnad från svenskan har svartiskan en speciell form för verbet som visar på att en handling ska ske i framtiden. I svenskan bildas futurum med hjälporden ”ska” och ”kommer”. I svartiskan markeras att en handling sker i framtiden med hjälp av suffixet ’- z’ som läggs till verbets transivitetssuffix. Exempel (a) Mordoras durbazûk dûg-khai push kâlish ”Mordor kommer att [i framtiden] fullständigt behärska allt land/alla länder under himlen”.

4. Imperativ
Ändelse
: -Ø/-u
Imperativet den verbform som markerar befallningar. I svenskan är används vanligen verbets grundform för imperativ. För transitiva verb markeras i svartiskan imperativet med nolländelse och det är alltså den nakna verbstammen som fungerar som imperativ. Till denna stam kan dock bundna objektpronomen och aspekter läggas. Intransitiva verb behåller dock transivitetsmarkören (-u). Exempelvis: (a) Voshatâr, gimb vosh! ”Spejare, finn vägen”; (b) Durbul härska över dem” (som order); (c) ghâshûk gûzham! ”bränn hela staden”; (d) vrau! ”gå!”.

§4.5 Status
Svartiskan begagnar sig av ändelser för att markera verbens olika status med hjälp av suffix. Dessa statussuffix läggs alltid sist efter andra verbändelser. I ringinskroptionen återfinns två exempel på detta, dels ”durbatulûk” och ”thrakatulûk”. I båda dessa fall följer statussuffixet på det bundna objektspronomen. Statusen visar på speciella variationer av verbet och kan användas med alla verbformer.

§4.5.1 Perfektiv status
Ändelse: -ûk
Den perfektiva statusen är hämtad från ringinskriptionen och markerar att en handling är fullständigt utförd. Exempel: (a) infintiv: durbatulûk ”att fullständigt behärska dem”.
(b) preteritum: Durubas durbanûk uzhak ”Ledaren hade fullständig kontroll över gruppen”, eller ”Ledare kontrollerade tidigare gruppen fullständigt”.
(c) presens: Durubas durbatûk uzhak ”Ledaren har fullständig kontroll över gruppen” eller ”Ledaren kontrollerar gruppen fullt ut”. (Om det direkta objektet tas bort ur meningen får vi durub durbatulûk ”ledaren har fullständig kontroll över dem” som alltså är den samma som infinitivet.)
(d) futurum: Durubas durbazûk uzhak ”Ledaren kommer [i framtiden] att ha fullständig kontroll över gruppen”
(e) imperativ: Durub, durbûk uzhak! ”Ledare, (se till att) ha fullständig kontroll över gruppen!”

5.2 Negativ status
Ändelse: -ikh
Negativ status markerar att en handling inte utförs och kan ses som en motsats till den perfektiv status. Exempel:
(a) Infintiv: durbatikh uzhak ”att ej leda/behärska stridsgruppen”.
(b) Preteritum: Durubas durbanikh uzhak ”Ledaren leder inte stridsgruppen”.
(c) Presens: Durubas durbatikh uzhak ”Ledaren leder inte stridsgruppen”.
(d) Futurum: Durubas durbazikh uzhak ”Ledaren kommer inte [i framtiden att] leda gruppen.
(e) Imperativ: Durub, durbikh uzhak “Ledare, led inte gruppen”

5.3 Initierad status [nashil gogum]
Ändelse: -il
Initierad status markerar att en handling påbörjas. Exempel: (a) infintiv: durbatil uzhak ”att börja leda/behärska stridsgruppen” (b) preteritum: Durubas durbanil uzhak ”Ledaren började leda stridsgruppen” (c) presens: Durubas durbatil uzhak ”Ledaren börjar leda stridsgruppen” (d) futurum: Durubas durbazil uzhak ”Ledaren kommer att [i framtiden att] börja leda gruppen. (e) imperativ: Durub, durbil uzhak “Ledare, börja led gruppen”

5.4 Finaliserad status
Ändelse: -Vsht, där vokalen (V) är den samma som stammens första vokal. Finaliserad status markerar att handlingen avslutas. Exempel: (a) infintiv: durbatusht uzhak ”att sluta leda/behärska stridsgruppen”
(b) preteritum: Durubas durbanusht uzhak ”Ledaren slutade att leda stridsgruppen”
(c) presens: Durubas durbatusht uzhak ”Ledaren slutar att leda stridsgruppen”
(d) futurum: Durubas durbazusht uzhak ”Ledaren kommer att sluta [i framtiden att] leda gruppen.
(e) imperativ: Durub, durbusht uzhak “Ledare, sluta led stridsgruppen”